Rombaksvisa

	Blant de svarta fjellan upp i Høga Nord
	Hvor de villa fossa styrta seg mot fjord
	Sjunger jag min rallartrall mens feislen bryter bergets lag
	Og mitt namn er Pelle Karlson Tonderbrag

	Inni fjellet knogar jag til varje dag
	Feislen klinger mellem dynamittens brag
	Og jag svinger stenen rundt med långa stenger og med spett
	Og hver kveld på brakkan tar jag tjuga-ett.

         8	Nu om sluskelivet jag och nemna vill
	Hur det är vid banan och hur det går til:
	Knoga hela långa dagen, ifrån morgon intill kväll,
	Sedan får vi bo i våra lufthotell.

         9	Nu är det liv på fjället utav själva fan,
	Folk från alla kantar kommer om varann’.
	Mången kommer ifrån södern upp til Lapplands kalla fjäll,
	Vender strax tillbaka, säger då farvel.

       10	Lik vilda djur i skogen får vi leva her,
	Knoga uti storm och snö och regnigt vär.
	Och de pengar vi fortjener her utav den svenska stat
	Bliver inte mer än at det går åt med till mat.

       15	Och bormaskin de har som allting her forstör,
	För mycket sämre är det nu än det var för.
	Det är vel en dum oppfinning som ei skulle vala till,
	Mer än halva året får den ju stå still.

      28	Kommer du til Botten sent en lørdagskväll,
	Tag då ei losji på något lufthotell,
	Gå ei inn på dette stellet, det som kallas Kyraså,
	Och på Jokkenborg der skal du aldrig gå

      29 	Och på Fryseriet der är värst av alt,
	Dit bør ei slusken gå, för der er rysligt kalt.
	Betre är att bo på gatan än i sånna kalla hus,
	Och så slipper man bli uppspist utav lus